Guden Tor hade en dotter vars namn, Trud, betyder både ”styrka” och ”kvinna”. Hon var den främsta av valkyriorna, de kvinnliga krigare som bestämde vem som skulle dö på slagfälten och som höll festerna i Valhalla. Hon var helt enkelt väldigt cool.

Vet du om att det finns massor med häftiga kvinnor i den nordiska mytologin? Men vart tog de då vägen i Sagan om Ringen, undrar du, och ja, det undrar jag också. Det är ingen hemlighet att J.R.R. Tolkien använde sig av mycket från den nordiska och anglo-saxiska mytologin och de Isländska sagorna läste han antagligen både framlänges och baklänges. Men vart tog då alla kvinnor vägen?

I trilogin om härskarringen finns tre kvinnliga karaktärer, två prinsessor och en alvdrottning, och i Bilbo inte en enda. (Jag räknar då inte med bikaraktärer som bara är nämnda i förbiseende). Vad gör detta med läsaren? Är det ens ett problem att man undrar över om också dvärgkvinnor har skägg? Är det ett problem att 66 procent av de kvinnliga karaktärerna är kära i Aragorn? Nej, kanske inte, men det blir svårt för hälften av jordens befolkning att känna igen sig i karaktärerna och den andra hälften börjar tro att de är fler än hälften och har mer rättigheter än hälften. Det är ett problem när de kvinnliga karaktärerna aldrig får ta på sig ansvaret för att föra en berättelse framåt, utan alltid står passiva vid sidan av. Det är faktiskt ett stort problem.

För inte så längesedan läste jag en artikel, i en dagstidning, att hälften av alla som idag börjar med pilbågsskytte nu är kvinnor. Uppsvinget härleder man till den populära bok-trilogin Hungerspelen av Susanne Collins samt den tecknade filmen Modig. Tidigare så har pilbågsskytte varit en mansdominerad sport, men efter att populärkulturen visat upp pilbågsskytte som något som även kvinnor håller på med så har det skiftat. Det här är en av anledningarna till att jag skriver böcker.

Inte för att jag är ett så stort pilbågsfan, även om det är en cool sport, utan för att det är ett av flera bevis på att litteratur och film kan förändra människors tankesätt, och speciellt unga människor. Jag skriver böcker för barn, ungdomar och unga vuxna och jag vill att de ska få med sig en känsla av styrka, kontroll och mod när de läser mina böcker. Det som är viktigt är att både tjejer och killar vågar ta plats och uttrycka sina tankar och känslor. Hungerspelen gav mig en glad överraskning då huvudpersonen, som är kvinnlig, har alla manliga attribut: Katniss jagar, är mörkhårig, gråögd, handlar innan hon tänker och är den som fixar brödföda. Hennes motspelare däremot, Peeta, är blond, blåögd, älskar att baka och måla och han är också passiv och en slav under sina känslor för Katniss: En typisk prinsesskaraktär. Susanne Collins bryter många normer med sin bokserie och kanske är det just därför den blev en sån framgångssaga?

Vi kan titta vidare på George R.R. Martins ”The Song of Ice and Fire”. Det finns nämligen något intressant i Martins böcker, som enlig mig har varit helt avgörande för dess grandiosa succé: komplexa kvinnliga karaktärer. Cersei får vara både innerligt moderlig, drottninglik men också en iskall mördare och beräknerska. Arya får strunta i sin kvinnliga roll och går helt upp i sin hämnd – hennes resa är arketypiskt pojkaktig, där hon lär sig alla möjliga färdigheter. Danerys börjar sin resa som ett litet flickaktigt våp men utvecklas till en av de starkaste karaktärerna i hela boken. Och listan fortsätter…

Jag är helt såld där. Alla karaktärer är problematiska och få kan sälla sig till antingen en ond eller en god sida. Stereotyperna finns där men de slås hela tiden på näsan. Jag tror att moderna läsare inte vill ha svart och vitt, manligt och kvinnligt och trötta kliché-historier som vi hört tusen gånger innan. Vi vill ha karaktärer vi kan lära känna, som är av kött och blod, och som vi också kan känna igen oss i. Komplexa antihjältar eller tvivlande hjältar.

I mitt skrivande är jag medveten om könsnormer och jag har alltid velat bryta med dem. Men jag vill bryta med dem genom att vagga in läsaren i en värld som känns strukturellt bekant men samtidigt inte är det. Huvudpersonen är kvinnlig men i mitt sinne skulle hon lika gärna kunna vara manlig. Jag skriver det jag saknade som tonåring: en riktigt bra fantasy med en kvinnlig huvudroll, en arvinge till Trud, och de riktigt häftiga vikingakvinnor som en gång funnits som realiteter i folks sinnen.

 

Min bok Trollkarlens arvinge  crowfundades på Kickstarter 2016, du kan gilla boken på Facebook!