3. Det finns många legender, sagor och myter dolda i myllan som vi står på och i den här artikelserien tänker jag dela med mig av några av mina favoriter. Dessa har också influerat mitt skönlitterära skrivande med sina spännande och fantasieggande karaktärer och situationer. Idag ska jag berätta den storslagna sägnen om de sovande ryttarna under Ålleberg (nära Falköping i Västergötland). Så här går en av berättelserna:

 

Det var en gång en bonde som skulle fara till Falköping och sälja havre. Eftersom han ville komma till staden tidigt på morgonen så åkte han hemifrån mitt i natten.

När han kom till ändan av Ålleberg stod där en liten karl i grå kläder och frågade:

”Vill du inte sälja mig din havre?”

Bonden tyckte att det var besynnerligt men vågade inte säga annat än ja till den märklige karln.

”Följ då med in i berget, men du får inte röra något alls där inne.”

Den grå gubben tog märren i betslet och ledde henne rätt uppför berget medan bonden satt på och åkte. De kom till en liten järndörr som öppnade sig och så körde de rakt in i berget.

Där inne fanns en stor vacker sal full av stora granna hästar. Allihop var betslade och betslen var gjorda av guld och silver. Vid huvudet hos varje häst, under krubban, låg en krigsman i full rustning och sov.

”Hur kan ni få tag på mat till alla hästarna?” Det kunde inte bonden begripa.

”Jo”, sa den lille grå, ”Allt som skrapas ihop med orätt på åker och äng, det kommer hit, och det tryter aldrig,”

Nej, det kunde bonden tänka sig, för på den tiden var inte gårdarna utskiftade utan låg om vartannat, hur som helst, så det var ingen konst för gårdsbönderna att ta med sig lite grann från varandras åkrar.

Bonden gick och stirrade och stirrade i salen. Det var så oändligt många karlar och hästar och allihop sov. Och hur det än var så kunde han inte låta bli att röra lite vid en häst, för den var så obegripligt grann. Men då rörde hästen på sig så att betslet började skramla och krigsmannen under krubban vaknade.

”Gäller det nu?” frågade han.

”Nä”, sa den lille grå, ”Inte än.”

Med detsamma fick bonden en spark så att han flög ut på vägen, för han skulle ju inte få röra vid något där inne. Märren och släden, de stod redan på vägen. Bonden vågade inte se sig om utan satte sig på kärran och körde hem, så fort hästkraken orkade.

När han kom hem såg han att säckarna var lika fulla som när han farit, men nu var de fulla utav guld istället för havre.

Detta är en av många sägner som handlar om just Ålleberg. Flera berättelser handlar om de sovande krigarna i berget som vid orostider skulle komma ut och beskydda folket. Men Ållebergsryttarna, som de heter, är inte den enda sägnen kring det karaktäristiska och stora platåberget ute på slätten. Det finns även livgivande källor i berget och massor utav guld, liksom allrådiga gudinnor som smyger omkring och bestämmer över väder och vind, liv och död.

Sägnerna kring Ålleberg är platsbundna till berget men samtidigt är de allmängiltiga och liknar många andra sägner som förekommer på andra platser i Sverige eller ute i Europa. Men sägnen om de sovande ryttarna har ändå alltid fascinerat mig och påverkat mig i mitt skrivande. Tänk dig att leva i en värld utan elektriskt ljus och att aldrig ha sett en utsocknes människa i hela ditt liv. Tänk dig att då höra talas om något så fantastiskt som att de allra starkaste hästarna och modigaste krigarna, i rustningar som glimmar i guld och silver, ligger och sover under berget. Och är i ständig beredskap att skydda dig ifall fienden kommer. Det är något oerhört läckert i den tanken och förståeligt att en sådan legend får leva kvar.

Jag blandar gärna in känslan av gamla sägner i mina böcker, för att leda in läsaren in i en värld som hela tiden vandrar på gränslandet mellan realism och myt. I Trollkarlens arvinge har jag låtit bergen ta plats som offer för hård gruvdrift, men de har också fått liv genom karaktärernas respekt för ”bergsfolken” som lever djupt nere i underjorden. Handlar det om vidskeplighet eller är bergfolken en realitet?

Bokens titel är också menad att få läsaren att undra om det är en verklig magisk trollkarl eller bara någon som utger sig för att vara det. Och den som läser får se…

 

Min bok Trollkarlens arvinge kommer snart att finnas i min webshop: Förbeställ boken och få äventyret före alla andra! Och gilla boken på Facebook!

Läs nästa blogginlägg i serien HÄR!

Texten ovanför har jag, med frihet, översatt från gammal dialektal västgötska ur undersökningen Ållebergs ryttare: Ållebergssägnernas mytologiska guldhjälmsryttare av Roger Karlén.