En lördagskväll var två bönder ute och fiskade, i en sjö i nuvarande Ulricehamns kommun, när de plötsligt fick syn på något som skimrade på sjöbotten. De hade hittat en silverskatt av 59 silverskedar, 480 markstycken och 10 silverdaler. Lördagskvällen utspelade sig för ungefär 300 år sedan och det som bönderna hade hittat var en skatt från mitten av 1500-talet.

Antagligen hade den gömts av en kronobefallningsman, vid namn Jon Bagge, när danskarna marscherade förbi. Danskarna var ju exempelvis i Ulricehamn (dåvarande Bogesund) och slogs mot Sten Sture på Åsundens is år 1520, för att sedan ta sig till Stockholm för att hugga huvudet av folk i ett känt blodbad. Så nog fanns det skäl nog att gömma sitt silver på 1500-talet.

Det som fick mig att börja skriva var berättelser som denna från min hembygd. Jon Bagge bodde nämligen på vad som nu är min släktgård och silverskatten hittades längs stranden där jag badat i stort sett varje sommardag i hela mitt liv. Berättelserna och historiens vingslag var minst sagt närvarande i min uppväxt och det har gett mig en omättlig törst för historia, myter, legender och för själva berättandet i sig.

När jag samlat på mig tillräckligt mycket berättelser på det här sättet så måste jag ju också skriva av mig, vilket jag upptäckte redan som barn. Och sedan har jag liksom aldrig slutat…