1. Det finns många legender, sagor och myter dolda i myllan som vi står på och i den här artikelserien tänker jag dela med mig av några av mina favoriter. Dessa har också influerat mitt skönlitterära skrivande med sina spännande och fantasieggande karaktärer och situationer. Idag ska jag berätta om den envetne vikingen Kettil Okristen från Liared (nära Ulricehamn i Västergötland) som vägrade bli kristen. Så här går sägnen:
På gården Stomåker i Liared bodde en gång en vikingakung som hette Kettil Okristen. Han var som namnet indikerar en mycket okristlig asatroende viking av den gamla skolan. När den nye kungen av Sverige, Olof Skötkonung, lät döpa sig till den kristna tron i Husaby så var det att gå för långt, tyckte Kettil. Han samlade ihop en stor hop av män och de begav sig iväg norrut för att avsätta Olof. Tittar man i källorna så ser man att Olof Skötkonung troligtvis döptes i Husaby år 1008 e.kr, så vi kan säga att den här legenden utspelas då. Olof var också polare med den beryktade danske kungen Sven Tveskägg, som anföll England, men det är en annan historia.
Kettil och hans vänner nådde inte mer än till Blidsberg innan de mötte det fromma helgonet som kallades Sankt Bertil. Bertil bedrev missionärsverksamhet i hela Ätradalen och försökte få alla hedningar att konvertera till den enda rätta tron. Detta eggade upp Kettil ännu mer och han rusade fram för att dräpa helgonet. Men bönderna hindrade honom. Bertil, som blev alldeles rörd av böndernas hjälp, höjde rösten och gav en predikan där och då. Orden var så kraftfulla att bönderna föll ner på knä och gråtande bad om att få bli döpta. Kettil förblev dock oberörd och rusade fram och svängde sin stridsyxa rakt i helgonet. Sedan fortsatte han men sitt anhang upp till Husaby och anföll Olof Skötkonung. Men kungen var inte lätt att övervinna utan Kettil fick ge upp och förföljd fick han skynda sig hem till Liared.
Allt medan kristendomen stadigt bredde ut sig blev Kettil mer och mer missnöjd med omvärlden. I ren harm över alla förtappade lät han bygga sin stolta hedniska gravhög. Tre år tog det och han lät sätta tre ringmurar omkring den. När sedan allt var färdigt gick han in i graven och levde där i tre hela år innan han dog. Då fördes hans svärd och hans guldskoförsedda ridhäst in till honom och så förseglades graven.
Än idag finns Kettils hög kvar och ligger nära Liareds kyrka. Legenden är en av många i vår nordiska mylla och kryper fram om man lyfter lite på mossan och kikar. De skapar identitet till orter och platser. Det finns många historiska legender, både stora och små, och de förtjänar att återberättas om och om igen. För de är som viskningar från våra anfäder i historien om en koppling mellan oss och jorden vi står på. Oavsett hur pass stor sanningshalt de har. Den envetne asatroende vikingen Kettil är en sådan sägen som inspirerar mig med sitt personporträtt av denne hövding, eller småkung, som mycket väl kan ha existerat. Kettil kanske var den allra siste asatroende vikingen i bygderna och hans fullkomliga övertygelse i att inte lämna sin tro, utan att han hellre bodde i sin egen grav i tre år, ger oss en viss inblick i hur han måste ha varit som person.
När jag skriver berättelser och romaner så har legender en central roll i att skapa flerdimensionalitet, både när jag inspireras av verkliga legender eller när jag skapar nya legender. Fiktiva platser får en tyngd om det finns legender om dem. Och jag vill ta med läsaren in i ett äventyr där de lär känna, inte bara karaktärerna, utan också en hel värld med andra platser och historier, som ändå känns levande och verkliga.
Trollkarlens arvinge är en modern saga i en alternativ nutid, men jag har inspirerats mycket av den nordiska mytologin och våra nordiska legender. När man lyfter på plats- eller personnamnen i boken finner man att många är sammanknutna och har en mer mångbottnad betydelse än man först tror. Och ibland får legenderna liv.
Min bok Trollkarlens arvinge har blivit crowdfundad på Kick-starter nu i vår! Förbeställ boken och få äventyret före alla andra! Följ länken till crowdfundingen för att kolla in projektet och gilla boken på Facebook eller mejla ”Nyhetsbrev” till ida@ohnell.com för att få mitt Nyhetsbrev.
Läs nästa blogginlägg i den här serien HÄR!
Legenden ovan finns återberättad av Örjan Hill i artikeln ”Stod Svea rikes vagga på Stomåker i Liared”. Från Glimtar från Liared, utgiven av Liareds hembygdsförening 1994.